Som jag nämnde i ett inlägg inför julen så gillar jag Minimalisternas metafor att resan mot minimalism är som att skala en lök. Jag tänker mig att min egen resa mot ett mer trettiosjugradigt liv passar väldigt bra i den metaforen.
Det blir som att resan går via många olika lager. Det som en gång kändes naturligt kan omvärderas och nya vanor kan skapas. Och längst där inne kanske dom trettiosju graderna finns. Kanske mest som en utopi som aldrig uppnås. Men ändå en fin grej att tänka på. Det känns bra att kunna ändra och skala bort lager för lager. Det känns härligt att upptäcka att bortskalandet inte alls behöver vara ett uppoffrande utan allt oftare upplever jag det som en vinst.
Det braiga med den här metaforen är att den poängterar att det inte behöver va allt på en gång. Ett litet lager i taget. Jag gillar också att se att jag som sagt omvärderar och tänker nytt längs resans gång. När jag blickar “några lager” bakåt i tiden kan jag se att det som jag tidigare tänkt som självklart inte alls längre är det. Och det här kan va i smått och stort. Några exempel:
- Jag känner inte alls samma behov av att allt ska va renoverat och “färdigt” i vårt hus som tidigare. Det är okej att det tar tid och att det görs vartefter pengar, tid och ork finns.
- Jag får allt högre tröskel till att shoppa nytt. Mitt nya naturliga är att handla mina kläder på second hand t.ex. Jag var med på klädbytardagar och har insett att jag till och med kan gilla känslan av att nåt är lite för stort eller lite nopprigt. Det är ändå varma, funktionella och faktiskt ganska fina och personliga plagg som blev mina. Kanske inte plagg jag skulle valt i en affär men nu när de är mina så tänker jag tycka om dom.
- Jag gillar de dagar jag inte använt bilen. Något jag inte reflekterade över alls tidigare.
- Jag blir allt mindre intresserad av att slötitta på TV. Dock måste jag komma till nya vanor här och t.ex. läsa mer. För nu blir det varken det ena eller det andra.
Den här metaforen känns mer trettiosjugradig om en tänker att i vissa tillfällen i livet läggs lager snarare på än skalas av. Man orkar och kan inte alltid sträva mot att bara skala bort, öven om den långsiktiga planen är riktad mot lökens mitt. I mitt eget liv blir perioder av sorg eller småbarnsåren såna exempel. Då slarvar jag med källsorteringen igen. Då suktar jag efter nåt lyxigt. Då blir en charter med familjen det rätta. Vissa lager läggs på. För att kanske sen skalas bort igen. Det är okej.
Jag funderar lite på hur mina kommande lager ska se ut. Och kanske är det först mitt i det nya lagret eller när det har passerat som jag kan identifiera vad som var det nya. Oavsett så gillar jag tanken på att saker på ett högst naturligt sätt kan förändras med en som person, med ens liv. Jag gillar också tanken på att det inte finns nåt facit och att jag själv kan och får ändra mig i sakfrågor och i mitt sätt att vara. Det känns fritt och utvecklande.
Skalar du bort lager i ditt liv? Vad hittar du iså fall därunder i det nya lagren?
/Jenny
Upptäckte nyligen att jag tagit bort ett lager … bilen signalerade att jag borde köra den för att batteriet inte är laddat … det var en skön känsla för då inser jag att gått mycket och det tar även bort mitt lager av stress att jag borde träna.
ja vad bra att bara komma på utan att du ens tänkt på det. Och fint med två flugor i en smäll – inge bil och istället promenera. Härligt! Tack för att du kommenterar.