När det gäller konsumtion så tänker jag att alltihopa hänger på inställningen. Det handlar ju om att helt tvätta bort tänket om att “jag borde unna mig”.
Det handlar om att programmera om hjärnan kan man säga. Om att göra sig själv helt säker på att man har ett fantastiskt och priviligerat liv trots att man inte gör dyra resor, äter ute allt för ofta, köper dyra kläder och dyra saker, kanske t o m dyr mat och extra lyx på Ica. Detta är något jag försöker öva på. Jag är verkligen en sådan som har gillat att unna mig, kanske inte så mycket prylar som upplevelser och mat. Det har jag liksom tyckt att jag har varit värd och att det inte känns så kommersiellt som prylar. Men även hetsen efter lyxiga upplevelser och saluhallsmat kan bidra till nån slags illusion att livet måste vara så för att vara bra. Gärna i sann instagramanda där plocktallrikar och spaupplevelser ska förevigas och visas upp.
Men jag är i början på nån slags omprogrammering. Och jag gillar det. Det känns så härligt att börja komma till dom här insikterna. Det är skönt och befriande. Livet är så himla bra precis som det är. Jag behöver inte stressa och oroa mig för att tanken att “jag borde ha unnat mig” ska komma.
/Jenny
Hej!
Ja det är verkligen en “omprogrammering” man behöver göra… Jag har också unnat mig att göra mycket saker, gått ut och ätit, rest mm. Men kan istället känna att “jag borde” ha köpt en lägenhet (istället för att hyra) – för att det är en bra investering, jag borde ha köpt en bil så jag kan ta mig överallt mm. Det blir lätt att man jämför med vad alla andra har. Samtidigt så är jag så otroligt tacksam bara över att jag har en fin lägenhet att bo i och att jag kan försörja mig – jag behöver inte gå utan mat eller kläder. Nu kommer jag dessutom “downshifta” under ett år och flytta och plugga. Det ska bli häftigt att leva på mindre pengar och anpassa sig efter en ny balans, och inte tycka synd om mig själv för att jag inte kan “unna” mig samma saker som tidigare. Utan njuta av annat. Och sann lycka kommer ju innefrån… ?
Kram Sofia ❤️
Ja det är så bra när man kan se det så, att leva på mindre pengar är häftigt och kan ge något positivt till ens liv. Kram
Jag unnar mig mest: vara med barnen. Lyssna på deras listor. Lära mig saker från deras liv. Titta på deras medier. Lyssna till vad de berättar. Skaffa fram möjligheter att få prova det de vill, anmäla till kurser, skjutsa. Jag har unnat mig själv en dyr sak i år: en ny hund.
Fina grejer att unna sig. Kram