Något som jag funderar på när det kommer till min egen personliga utveckling och mina egna livsval är följande: I vilken omfattning ska man blicka utåt respektive inåt när man formar sitt liv?
Vissa dagar kan jag känna att det känns viktigt att få koll på världsläget. Det kan kännas inspirerande och rent av nödvändigt att jag tar till mig av vad andra har tänkt och tyckt på olika områden. Jag suger åt mig av det som syns och hörs i det allmänna (sociala) mediebruset. För att sedan försöka forma mina egna tankar och beslut.
Andra dagar tänker jag att nä, det måste räcka med min egen magkänsla. Jag pallar inte mer input. Jag vill typ bara gå till skogen och få svaren till mig när jag går där och glor upp mot trädtopparna och känner hur det känns i kropp och själ. Jag har fullt sjå att lagra den information som jag får från mina familjemedlemmar.
Den här balansen tycker jag är jättesvår att hitta. Jag lutar åt att ändå tänka att det måste va viktigast att lyssna inåt. Att jag kanske ska strypa flödet med input en aning. För det är så lätt att det dränker inåtlyssningen.
Hur tänker du kring detta, lyssnar du mest inåt eller utåt?
/Jenny