Vid ett möte med en person jag inte kände innan fick jag med mig ett så bra uttryck som jag vill dela med mig av. Uttrycket är “rustningsindex” och det handlar exakt om trettiosjugradersgrejen.
Med ordet rustningsindex kan man alltså beskriva hur trettiosjugradigt ett möte med en annan person varit. Om rustningsindex är högt har man fått ta på sig någon slags rustning för att ta sig igenom mötet. Det kan innebära att man klär sig på ett visst sätt. Pratar på ett visst sätt. Känner sig som att man anpassat sig igenom situationen. Jag hatar såna tillfällen och försöker slippa dom i möjligaste mån.
Men ju mer trettiosjugradigt mitt liv blir i övrigt, desto bättre blir jag på att bedöma relativt tuffa möten med ett rätt lågt rustningsindex. Visst, nån liten tunn rustning kanske åker på. Men inte hela apparaten med hjälm och sköld och ringbrynja. De gånger rustningsindex ändå varit högt och rustningen har varit på under det obekväma mötet så försöker jag säga till mig själv efteråt: “Ja det där var obekvämt. Du kände dig konstig. Du sa konstiga saker och betedde dig inte som dig själv. Men skit i det nu. Ibland blir det så. Ibland får man ta på sig rustningen för att kunna ta sig igenom ett möte, en situation. Det kan till och med vara bra och skyddande att ha den på. En stund. Men den väger mycket och skymmer sikten både inifrån och utifrån. Så nu, fort av med den. I dina bekväma attribut igen. I din egen person igen. Puh. Skönt.”
Behöver jag säga att vi förstod varann rätt bra, jag och den här personen jag mötte? Rustningsindex var lika med noll och mötet kändes helt trettiosjugradigt.
Hur hanterar du situationer med högt rustningsindex?
/Jenny
Känner igen det där så himla mycket! Speciellt i jobbet där jag ibland möter personer som har en roll som kräver (eller bara har en ful ovana!) att de borstar upp fjädrarna och trycker till. Då behövs verkligen den tjockaste rustningen, och utmaningen ligger ju i att inte tappa bort sig själv (och sina egna tankar och viljor) i mötet med en sån person. Fy tusan vad jag behöver träna på det där! Jag gillar verkligen liknelsen med rustning, det tydliggör ju faktiskt att det något man lägger på sin personlighet för att skydda sig. Och ju starkare ”jag” desto mindre rustning borde ju förhoppningsvis behövas.
Jag tyckte också liknelsen var så klockren. Och jag tror precis som du, att ju starkare jag desto mindre rustning. Tack för din kommentar.
Alltså, så bra det är med metaforer för att förstå abstrakta koncept lite bättre! Just trettiosjugradersmöten och rustiningsindex är ju två extra bra sådana 🙂
Tack snälla. Jag tycker också de båda liknelserna är klockrena. Dina kommentarer betyder mycket.