Jag slås av att jag kan tycka synd om den bortskämda i-landsperson jag är. Hur det blev så, att när vi som är priviligerade i det här landet kan täcka de basala behoven såsom mat och husrum, så tycks vi ha skapat oss mycket märkliga problem? Som inte borde vara problem men som på riktigt får oss att må dåligt. För det tycker jag uppriktigt synd om oss.
Jag menar, hur ska man orka både va högst medveten och ändå “räcka till och duga utan att behöva göra allt rätt”? Göra rätt men samtidigt va snäll mot sig själv och köra den enkla vägen, det göttiga livet. Gröna smoothiesar ska göras. Nyhetsmorgon deklarerar att det får va slut på mackor och frukt som mellis. Eller funkar en dubbelvikt lingongrova med tjockt lager smör och en mugg oboy? Trerätters middagar med goda vänner ska åstadkommas. Eller funkar pizza direkt ur kartongen i mysbralla med den egna familjen? Frisöker ska besökas och ansiktsmasker ska läggas på söndagar. Eller funkar slarvig tofs i lortigt hår och ansiktstvätt med handtvålen? Sopberg måste minskas så inget får finnas i brännbart. Eller kan man bara trycka ner den tomma yoghurtförpackningen (vars yoghurt innehöll en massa socker) i ica-kassen under diskbänken? Hur var det nu, skulle man ha klimatångest och inte resa alls? Eller kan man ta med sig familjen och upptäcka världen?
Ska jag peka finger åt allt man “ska” göra eller borde jag kämpa hårdare för mina ideal? Vilka fan är mina ideal egentligen? Jag kan känna att jag väldigt ofta står i två världar. Jag tror den känslan är signifikant för många i min generation. Eller rent allmänt i vår värld i vår tid. Vi ska ta ställning till så mycket. Eller åtminstone förhålla oss till så mycket. Jag tänker att det är där vi ofta kraschar och mår pyton. Vi vet för mycket. Vi orkar inte veta det vi vet. Vi springer lite snabbare så kan vi strunta i att förhålla oss till alltihopa. Fast tillslut ofta kollaps. Kaputt.
Hur i hela fridens namn ska man hitta sina trettiosju grader i allt detta? Vad vill Trettiosju grader stå för? Jag tänker att vi vill stå för den där kluriga balansen mellan att göra bra val, ta ansvar o.s.v. – våga och orka ta (små) steg i den riktningen – och att ändå gilla sig själv när man inte orkar leva upp till alltihop.
/Jenny
Tänkvärt och bra inlägg, precis som många av era andra inlägg. Har en riktigt deppig dag fast inget egentligen har hänt. Sömnbrist och bebisliv. Känner mig bara allmänt nere. Då är det toppen att ta det lugnt hemma och ha tillgång till några “riktiga” bloggar som faktiskt handlar om livet istället för alla dessa modebloggar som talar om vad vi ska köpa och hur man kan få bättre lyster i vintermörkret. Är så tröttsamt att läsa dessa och dessutom mår man oftast bara sämre efteråt. Så tack för en bra blogg!
Blä för deppiga dagar. Och vet du, jag har två dagar med exakt samma känsla som du. Så din kommentar blir väldigt värdefull. Har typ känt att ingen läser väl, jag har väl inget vettigt att säga osv. Och har exakt samma känsla som du om “ytliga” bloggar och instakonton. Har faktiskt t o m påbörjat ett inlägg om just det. Jag mår också bara sämre när jag tittar och läser dem. Ändå gör jag det. Knäppt. Känner mig allmänt kass, ful och misslyckad. Men vet du. I deppet så ger din kommentar mig pepp. Pepp att vi har nåt att säga. Pepp att bloggar som våran faktiskt behövs. Och jag tycker du är bra och modig som skriver som det är. Sömnbrist och bebisliv är så himla jobbigt. Vi får båda verkligen försöka hitta små ljuspunkter, små saker som kan ge tacksamhet, vara snälla mot oss själva, göra sånt som vi mår bra av och som kan göra dagen lite roligare. Fortsätt hänga med oss. Vi behöver varann. Kram Jenny
Hej Jenny
Vet du Jenny, du ger mig inspiration och jag läser gärna din blogg. Viktigt att ha eftertanke på vad som är viktigt i livet så som fu beskriver. Du skriver sånt som jag inte orkar sätta orden på. Alla dessa måste som man preppad av från media om vad och vad man inte ska göra. Tummen upp för hederlig lingogrova med ost och ett glas O’boy. Det bästa mina barn vet. ?
Fortsätt lägga länk på Facebook så jag vet när nytt inlägg finns.
Kram stina
Stina, vad glad jag blir. Att mina inlägg blir viktiga för dig känns ju hur härligt som helst. Att du tar dig tiden att skriva det betyder mycket. Forstätt kommentera!! Jag lägger alltid länk på facebook men det är lurigt för om man inte gillar eller delar våra inlägg så är det risk att de knappt kommer upp i flödet. Men såg att du gillade senaste inlägget, fortsätt gärna gilla om du vill se alla gånger vi postar. Eller följ oss på insta (@trettiosjugrader). Kram och ha en bra dag i gråvädret
Det här var så klockrent! Hur tusan ska man räcka till? Tack för kloka ord, ord på mina och många andras tankar .
Tack för att du skriver så. Känns fint att få bekräftelse på att mina tankar även bor i andras huvuden. Det är ju det jag tror, men jag vet inte säkert. Och då blir din kommentar viktig.