Hej mellanrum och ineffektivitet!

Det här med att va effektiv funderar jag över idag. I mitt nya friare liv blir det mer uppenbart att jag inte alltid är effektiv. Ibland känner jag mig dålig p g a det och ibland känner jag mig bra som skaffat mig ett liv när jag inte behöver vara det hela tiden. Dagsformen avgör.

Jag tänker att mycket av frustrationen kring att inte alltid vara effektiv kommer av normer som påverkar mig. Men häromdan slog det mig. Det är ju i mellanrummen som så mycket händer. De dagar jag tillåter att det finns mellanrum i min tillvaro så kommer oftast så mycket bra grejer. När jag SLÄPPER tankar som “men varför kommer jag inte igång?”, “varför kommer jag inte in i veckan?”, “varför är jag så ostrukturerad idag?” eller “äsch vad tiden sprang ifrån mig idag.”

Det är då kloka tankar får plats, det är då nya spår i hjärnan körs upp. Det är då jag känner min kreativa sida gro, det är då jag känner känslor av lycka och tacksamhet. Det är då jag kan känna sug av att få inspiration i form av nån särskild musik, längtan efter en viss person. Dom här mellanrummen kan bestå av en lång dusch, en promenad till skola och dagmamma, ställtid som uppkommer mellan dagens åtaganden, att diska under tystnad, att åka i bilen mellan punkt A och punkt B, att tomstirra ut genom fönstret över en kaffekopp och en knäckemacka.

Jag tänker också att det är alltför ofta så att vi i vår värld i vår tid inte ger utrymme för mellanrummen. Ser värdet i dom. Nä, jag tänker att vi borde ge mellanrummen plats och  känslan av ineffektivitet lite kärlek istället för att förbanna och se ner på den. Kanske till och med välkomna den när den kommer, känslan av att inte alltid vara effektiv. Jag tänker också att våra arbetsplatser ofta består av miljöer som premierar det maxade och fullbokade. Den ena aktiviteten ska direkt avlösas av nästa. Och hur ska vi då få snurr på de nya spåren i våra hjärnor? Hur bra blir det egentligen för företaget och individerna som jobbar där?

Sen kan man också fråga sig hur effektiv man kan vara timme efter timme vid samma skrivbord och samma skärm. Det finns väl forskning på att det är en omöjlighet. Ändå säger normen mig att jag förväntas vara och det tar ju väldigt lätt knäcken på en. Jag tänker att lösningen måste vara att 1. försöka designa sitt liv så att det finns utrymme och marginaler 2. se normerna, våga ifrågasätta dom och aktivt jobba med att tala om för sig själv att det är i mellanrummen det händer.

/Jenny