Kanske inte helt otippat så vill jag tipsa om Tomas Sjödins vinterprat. Tomas vars röst, ordval och budskap jag gillar så mycket. Jag har ju tipsat om hans sommarprat om vila tidigare. Att ta med sig hunden, gå ut i skogen och lyssna på Tomas, det laddar mig. Det är nåt magiskt med att höra honom prata just där mellan träden.
I detta vinterprat finns många kloka budskap, en del kryddade med tro och andlighet som jag kanske inte helt kan känna igen eller förstå. Men det gör mig liksom inget och en dos av det kan nog sitta fint i början på ett nytt år tänker jag. Jag fastnade särskilt för ett budskap som handlar om att våga blicka framåt, våga prata om hur man vill leva sitt liv.
Tomas säger ungefär såhär: Den innevarande dagen behöver ett sammanhang för att komma till sin rätt. Ibland behöver man stanna upp. Och att fråga sig vart man vill vara på väg gör inte nuet oviktigt. Det laddar tvärtom nuet med kraft, att fatta beslut i sin längtans riktning. Så himla fint. Ladda nuet med kraft. Beslut i sin längtans riktning. Jag älskar dom orden. Det är ju precis det vi vill prata om. Balansen är klurig mellan att vara tillfreds i sitt nu och att våga, orka och vilja göra medvetna val med framåtriktning. Att då få höra Tomas säga att det här framåtblickandet laddar nuet med kraft känns bra. Och för en sån som mig som allt som oftast har tankar om döden i skallen så tror jag det är sunt att blicka lite framåt. Och fatta några beslut i sin längtans riktning. Jag får inte nog av dom orden.
Han fortsätter: Utmaningen handlar ofta om att våga prata om sånt här. Slå av tvn. Fråga dom man lever nära om det är såhär vi vill leva i 10 eller 20 år till om vi skulle få det? Mår våra kärlekar bra av det sätt vi lever på nu? Håller vår nuvarande livsstil för en långflygning? Detta därför att dag läggs till dag på ett omärkligt och försvinnande snabbt sätt. Och förr än vi anar så ser vi att det liv som bara blev, blev ett liv. Blev vårt liv. Frågan är om det var det livet vi ville. Ja, men precis. Livet går så himla fort. Det är så lätt att livet bara blev. Och jag tänker att livet kanske är bra alldeles precis som det är. Men bara det att stanna upp och titta på sitt liv lite då och då gör den känslan så mycket starkare. Man vet att man försöker leva sitt liv och inte bara låter det hända.
Hur hittar du balansen mellan att leva i nuet och att fatta beslut i din längtans riktning? Lyssna när Tomas vinterpratar om du inte redan gjort det.
/Jenny
Fina och tänkvärda ord! ❤️ Känner att jag också blir stärkt att läsa detta, att våga blicka framåt och prata om hur man vill leva sitt liv – och samtidigt vara i nuet. Att framåtblickandet ger kraft åt nuet. Håller helt med, och gör nog det redan en del, men ska börja göra det ännu mer nu ?
Det här med att vara i nuet är väl annars det svåraste tycker jag. Reflekterade just över att jag satte mig ikväll i soffan för att äta middag och knäppte på tv:n, för att “sinnet” skulle ha något att “vila” sig på också. Tänk vad svårt man har för att bara göra en sak i taget nu för tiden. Och så många gånger har jag tänkt att jag ska bli bättre på det, att inte hålla på med mobilen eller titta på tv när jag äter, eller titta på tv och samtidigt hålla på med mobilen, eller bara det att forcerande diska för att det ska gå så snabbt som möjligt och samtidigt tänka på vad jag ska göra sen. Nu tänkte jag att någon gång lär jag ju börja göra så som jag vill göra det istället, så stängde av tv:n och åt. Men lär erkänna att när jag reste mig för att stänga av timern på mobilen, så följde mobilen med tillbaka i soffa och jag “råkade” öppna FB… ? Ja ja, ett steg i taget ?
Ett steg i taget! Tack för din kloka kommentar. Kram