Minimalisten i mig tog semester över sommaren. Loppisräven kom fram. Ungarna och jag har besökt bakluckeloppisar, små gårdsloppisar, Erikshjälpen. Så, hur ska jag resonera kring det hela?
Hem kommer vi med nya prylar. Blä. För på loppis SKA man handla, det har barnen lärt sig snabbt. Man går inte bara och kollar utan nåt får man. Så är det bara. Visserligen ibland nåt vettigt som kläder eller en kylväska som faktiskt behövs. Lika ofta kommer vi dock dragandes med nåt onödigt. En mjukis-Blixten-McQueen. Iskuber formade som små frukter. Hello Kitty-ritblock. Ett till glasfat. Pengar har vandrat ut ur plånboken. Prylar trycks ner i redan fulla lådor. Men vi hade ju kul! Det var vårt nöje. Vi fick prata med snälla tanter och glada barn. Vi fick rota bland prylar och prova knasiga kläder. Och det var faktiskt begagnade saker. Pryttlar som redan kommit till denna värld, förpestat denna värld. Men en tia för ett mjukisdjur är ändå bättre än 99 spänn för minsta pyttiga gosedjuret på Toys’r’us. Eller?
Nä jag kan inte bestämma mig. Och jag tänker säga skit samma till det i sann trettiosjugradersanda. Jag får va inkonsekvent. Jag behöver inte köra en linje jämt och ständigt. Idag har jag ju rensat min garderob. Och är inte ett dugg shoppingsugen. Yin och yang. Eller nåt.
Hur resonerar ni kring återbruksshoppandet, är det alltid okej? Eller kanske aldrig okej? Kan man överhuvudtaget ha ett planerat loppisshoppande eller måste det bli dessa onödiga spontanköp?
/Jenny
Återbruksshoppandet ger (oftast) en peng till gott ändamål, stillar köpsuget, ger en rolig stund och ja, när man tröttnat så lämnar man tillbaka grejerna så kan någon annan köpa dom igen 🙂 win win win
Vi är ju människor, samlandet och viljan att fynda tror jag vi har i vårt DNA
Tack för din kommentar. Tror du har helt rätt i alltihop.
Instämmer. Win win win. Känns så mycket bättre med återbruk än med slit och släng. Jag som tidigare inte tyckte om loppisar har kommit på mig själv att börjat ogilla att köpa helt nya saker till exempelvis hemmet. Tycker dessutom att det är viss omtanke kopplat till det hela – du får glädje av någon annans saker när den personen inte längre behöver dem, och någon får glädje av dina saker. Det blir spännande att se vilken syn de som är barn idag kommer ha på nya prylar den dagen de blir vuxna. Kommer de vilja ha en massa nya saker omkring sig i hemmet eller kommer de vara nöjda så länge de har senaste tekniken när det gäller telefon/dator, eller vad man nu kommer att ha då? Eller är det helt andra saker som blir viktiga för dem? Upplevelser kanske.
Massa spännande tankar. Tack. Jag kan faktiskt hålla med, nu när du säger det – jag kan också känna mig tämligen osugen på att köpa helt nya saker. Mycket spännande reflektion kring nästa generation. Jag hoppas och tror att de kommer fatta en massa som vi inte har fattat. Uppskatta värden som vi inte har lärt oss uppskatta.