Jag har identifierat en egenskap som jag värdesätter allt mer högt. Hos mig själv och andra. En egenskap som jag typ omedvetet rankar folk efter. En egenskap jag tycker att det är okej att ranka folk efter. En egenskap som enligt mig puttas allt för långt ner på priolistorna. Jag pratar om att vara snäll.
Om jag går till mig själv så tycker jag att jag under många år glömt bort snällheten. Alltså jag tycker nog att jag alltid har varit hyfsat snäll. Men jag har glömt bort den som en egenskap att eftersträva. Den har fått ge vika för annat så som framåtanda, effektivitet och jävlaranamma (och det ena behöver förvisso inte utesluta det andra, men ändå, ni fattar). Men ju mer jag ändrar mitt eget sätt att vara, leva och tänka desto mer inser jag att om man bara är snäll så räcker det så jävla långt. Om man är snäll tänker jag att man besitter en självkänsla som är stabil och trygg. Då kan man vara snäll. Då kostar man på sig det.
Jag vill hävda att det blir mycket enklare att vara snäll om man har lite marginaler i tillvaron. För att vara snäll kräver nämligen en närvaro i livet. Man måste se människorna runt en, se vem som behöver en blick, ett ord, ett leende. Då funkar det inte att rusa in på Konsum och slå sin kod utan att ens titta upp på hen som sitter bakom kassan. Som jag gjort så många gånger. Men nu inte längre. Nu visar jag gärna tydligt att jag inte har bråttom och jag byter gärna nåt ord om väder och vind om det känns som att det är läge och kan ge något i det mellanmänskliga mötet. Med marginaler och närvaro i tillvaron kan man komma ihåg vem som har det lite tufft. Ibland kan denna någon vara en själv. Andra gånger kanske man har marginaler att avsätta tid för att göra något för någon man inte ens känner.
Att vara snäll kan vara den mest attraktiva egenskapen som finns hos en annan människa tycker jag. Mina idoler och hjältar är de som är snälla. De som gillar sig själva. De som vågar stå upp för andra. De som värnar solidaritet och medmänsklighet. Som inte själva måste glänsa. Som har snälla ögon. I deras sällskap blir jag lugn, känner inga hot och får en trettiosjugradig känsla. Även om jag själv inte har en bra dag. Kanske säger något klantigt eller har noppiga kläder. Det spelar ingen roll i en snäll persons sällskap.
Hur ser du på detta? Och kan man vara för snäll? När övergår snällhet till mesighet?
/Jenny
“Om man är snäll tänker jag att man besitter en självkänsla som är stabil och trygg. Då kan man vara snäll. Då kostar man på sig det.”
Så sant! Bra skrivet Jenny
Tack snälla Lisa.
Håller med om att det är viktigt, bara man är snäll mot sig själv också som du skriver! Tyvärr missar jag det där sista ibland så jobbar på att vara snäll OCH arg/tydlig när det behövs men kan nog bli bättre på det.. absolut lättare om man har bra marginaler tror jag med. Mer marginaler generellt och sen vara ödmjuk mot sig själv när det inte går som tänkt. Snällhet behöver absolut inte vara mesighet då det också kan vara att stå upp och hjälpa andra. Mesigt är inte snällt på riktigt för mig. Äkta snällhet måste vara närvarande och ärligt och det tycker aldrig jag är mesigt. Intressant ämne med marginaler kontra värderingar. Hänger så himla mycket ihop 🙂 man kan inte få allt och vad väljer jag när det gäller?
Tack för klok kommentar. Du har så rätt. Att bli arg/tydlig ibland är ju att va snäll mot sig själv. Tror jag fattar men inte helt säker på att jag hängde med på det där sista med marginaler och värderingar. Vore spännande om du ville utveckla det ytterligare 🙂
Jag tänker att vi inte alltid lever efter våra värderingar, ex få ihop både jobb, föräldraskap, äktenskap, vänner och min egen hälsa.. svårt att få allt och vad jag prioriterar är utifrån värderingar. Mer marginaler kan ju innebära ekonomisk stress och då kan det vars svårt att prioritera att se andra ex. Men om jag medvetet valt det för att hinna med annat som medvetet är viktigare kanske inte stressen blir lika stor? Själv försöker jag justera konsumtion för att ha mer tid/marginaler i livet, främst för mina barn vilket ger just mig mycket. Andra kan säkert tycka att man då kan jobba ännu mindre men det är också viktigt för mig ex.
Roligt ämne för diskussion tycker jag. Kul att ta del av tankarna!
Tack för kloka rader igen. Och detsamma, så bra att få ta del av dina tankar. Tvåvägsgrejen är så mkt bättre än att jag bara skriver rakt ut i luften. Tack.
Jag tycker du är klok som en bok, och har fascinerande och intressanta tankar och reflektioner. Dina texter berikar min tillvaro. Tack!
oj så snällt. Väldigt glad blir jag när du skriver så. Jag tycker du är klok som en bok. Din närvaro på den här bloggen berikar vår tillvaro. Så tack tillbaka!
Tack för ett fint inlägg – jag håller verkligen med om att snällhet är en av de viktigaste egenskaperna. Och å, vad jag gillar det du skriver om att snällhet kräver närvaro! Jag har inte formulerat det i ord tidigare, men nu när jag ser ditt inlägg känns det helt självklart. Tack för den påminnelsen!
Jag tycker att det i snällhet ingår att man även är snäll mot sig själv, till exempel genom att sätta gränser, ha integritet och inte jobba ihjäl sig. Så nej, man kan inte vara för snäll – snäll är inte lika med mesig 🙂
Glada hälsningar
Jenny Forsberg
författare till “Den snälla företagaren – praktiska affärstips för småföretagare”
Tack för dina fina och snälla 🙂 kommentar. Oj vad dom betyder mycket. Ja, det där med närvaro har kommit som en insikt till mig nu när jag ändrat om lite i livet och märkt skillnaden hos mig själv när jag är mer närvarande. Det är härligt att upptäcka det! Och jag kikade in på din bok. Verkar ju passa Trettiosju grader som handen i handsken. Tack!!!