En av våra hörnstenar säger “När man vågar vara operfekt” och på det temat har jag (Jenny) reflekterat över det här med att ha fint hemma:
Med mer ansträngd budget än tidigare p g a studier samt en vilja att experimentera med min egen inställning till fenomenet “att ha fint hemma” så har jag tänkt om en del. Tidigare hade vi städhjälp a la RUT. Och visst var det härligt att komma hem till skinande hem. Men var det värt pengarna (ja antagligen just då)? Och varför kändes/känns det så skönt i själen med glänsande badkar?
Mina två nya strategier är:
- Med mer tid och mer flexibilitet framför allt i hur dagen planeras så har vi möjlighet att göra mer själva i vårt hem än när vi båda var borta på jobbet hela dagarna.
- Det viktigaste – Jag har provat att experimentera med hur jag faktiskt ser på och känner inför att ha lite stökigt och skitigt. Lätt är det inte. Det ska erkännas. Men jag märker att jag gillar folk i min omgivning som är trygga nog att ha ett icke-perfekt hem. När jag lyckas utföra detta så leder det till att:
a) Jag behöver inte lägga lika mycket tid (och pengar) på att bli nöjd med hemmet eftersom ribban är satt lägre. Sjukt smart life hack va?!
b) Jag blir inte lika lätt irriterad på mitt eget och övriga i familjens stökbeteenden.
c) Jag blir förhoppningsvis mer av en sådan person som jag själv gillar att hänga med och kanske sprider jag denna inställning vidare så att folk omkring mig känner att – “Jenny kan jag bjuda hem utan att ha städat och plockat innan.”
Det bör tilläggas att jag trots dessa strategier lägger vad jag tycker är mycket tid på hemmets vardagssysslor och jag ställer mig frågan – hur 17 hinner och gör alla andra?!
/Jenny
Instämmer. Hur hinner folk – speciellt barnfamiljer? Visst är det härligt och även befriande att ha det prydligt omkring sig, för stök tar energi. Men personligen har jag svårt att tro att jag längre fram i livet kommer känna ånger över att jag inte ägnade mer tid åt städning.
Så himla sant. Man kommer aldrig ångra att man städade för lite.
Jag älskar att ha renstädat. Men det är ingen prio. Så det är bara renstädat några dagar i månaden. Man måste ju leva också. Ett life hack på att nå en bit från kaos är uttänkt förvaring. T ex. Hallmöbel som sväljer allt. Mitt omtänk: eftersom barn hellre lägger än hänger… så har alla barn varsin skitstor byrålåda i hallen för sin jacka byxor vantar mössa! Vips. Bort!
Tack för life hack och omtänk. Och det där med att hellre lägga än hänga funkar också på vuxna 🙂
Härligt Jenny – att våga vara operfekt och mänsklig. Jag upplever samma känsla när jag besöker någon som inte har ett skinande hem, då bevisas att någon verkligen bor och lever där !
Tack för era tankar.
Tack Tina för din kommentar. Hoppas du fortsätter hänga med och tycka och tänka med oss. Kram!