Jag tänkte skriva lite mer om marginalerna. Dom vi ofta återkommer till i våra samtal, jag och Malin. Marginalerna som har blivit något av en nyckel till våra steg mot ett trettiosjugradigare liv.
Det som slog mig är att det är så lätt att tänka att om man skaffar sig marginaler så kan man fylla luckorna med andra duktighets- och effektivitetsgrejer. Men nästa tanke blir att det är ju inte därför jag skaffat mig marginaler. Nä, jag vill att mina marginaler ska hjälpa mig få plats för livet och typ orka med livet. Att dom – marginalerna – gör det okej att INTE optimera, effektivisera och prestera hela tiden.
I mitt förra liv la jag oftast fram kläder till mig själv och kidsen kvällen innan. Nu gör mina marginaler att jag inte behöver pyssla med sånt. Jag löser det längs vägen för det är inte hela tiden på sekunden, jag har inte bråttom. Mitt nya liv gör att jag kan slänga i en tvättmaskin under dagen. Men det behöver väl inte betyda att då minsann finns det utrymme till träning på kvällen. Nä då finns det utrymme för att slappa och umgås. Och appropå att ha marginaler för att orka med livet så kan jag ofta tänka på att mitt nya liv hjälper mig här. När det varit en tuff lämning i skolan så får jag grina en skvätt i hemmets vrå, klappa på hunden och tända en brasa. Att slippa bita ihop tror jag är en jävla bra grej för livet.
Jag tänker också att det verkar galet att många verkar leva i princip utan marginaler. Allt måste klaffa annars rasar korthuset omedelbart och obarmhärtigt. Men det går ju liksom inte. För livet följer ju nästan aldrig en förutsägbar väg där saker kan schemaläggas. Så det verkar helt knäppt att normen är att leva utan marginaler, eller i alla fall med väldigt nätta sådana. Vem vill ens att livet ska va så planlagt? En vill väl ha möjlighet, när andan faller på, att glo lite extra ut genom fönstret eller att samtala lite extra länge med någon som står en nära eller någon man träffar i kvarteret. Så tänker jag.
Tilläggas bör dock, att jag får jobba en hel del med mig själv när det gäller dom här sakerna. Det är väldigt lätt för mig att halka in på duktighetsbanan och glömma vad marginalerna ska användas till.
Hur tänker du – har du några marginaler och om, vad vill du använda dom till?
/Jenny
”Min mamma har hittat en kompis”
Och jag tror hon har rätt!
Tack för att du delar med dig av dina tankar. Det hjälpte mig, precis just nu, att simma vidare utan våtdräkt i trettiosjugradigt vatten
Men jippi, dagens bästa och rörd blev jag. Tänk att mina livsval gjorde att jag kunde stå där på skolgården och kanske hitta en vän. Livet alltså. Tack för din fina kommentar. Och så himla glad blir jag när nån så direkt snappar upp metaforen. Och uppskattar att jag försöker dela med mig av lite tankar. Följ oss gärna på instagram @trettiosjugrader, så missar du inga blogginlägg. Och det bästa är om du vill fortsätta dela med dig av dina tankar. Det är först då det blir riktigt bra. /Jenny
Marginalerna lever jag för. Fast jag tycker om att lägga fram kläderna inför morgondagen. Jag är så seg på morgonen, så jag vill gärna bädda för att jag inte behöver leta efter kläder med grus i ögonen 🙂
Jag lägger alltid på extra tid, för att slippa stressa. Sen är jag inte perfekt, ibland löser jag saker ad hoc, men jag gillar att vara lite förutsägbar inför mig själv.
Test
Marginaler? I do not know the word. Det blir vad det blir. Good enough för det mesta, slirigt ibland och helt jäkla enastående emellanåt. Försenad, ofta. Men hundraprocent där, där jag är. Hoppas det kompenserar? Sällan passande för mainstreamnormens mått och format. Min väg. Vår egen norm.
Ja du verkar besitta så många bra förmågor o egenskaper. Jag tänker att nån slags nyckel verkar va att du är den du är och att du har en närvaro och ett reflekterande sinne. Och sätter dina egna normer. Mina egna tolkningar. För mig blir du iaf en förebild.