Fyra år sen Kristian Gidlund dog. Hans bästa vän Viktor Norén sammanfattar det så bra, Kristians budskap. Kristians budskap som blivit mitt budskap.
Vetskapen om döden gör livet bättre. Den gör ont men den gör också livet bättre. Det är min övertygelse. Vetskapen om livets ändlighet får oss att våga leva våra liv mer sant, får oss att våga fatta modigare beslut, får oss att prioritera på ett klokare sätt. Och vi måste våga ha med döden i livet. Våga prata om den, våga tänka på den, orka komma ihåg att den finns. Det är jobbigt och det gäller att hålla saker i balans på vågskålen. Icke lätt alls. Vissa dagar är jag bara ledsen för alla som dött och rädd för att jag själv eller nån i min närhet ska dö. Då skrämmer döden mig och påverkar mitt liv negativt.
Men om man lyckas ha döden i sitt liv på ett klokt och sunt sätt så tror jag att detta med döden nog kan va nyckeln. Nyckeln till nåt oerhört positivt. Nyckeln till ett fullkomligare liv. Nyckeln till alltihop. Till det trettiosjugradiga. Paradoxalt nog vill jag alltså säga att tanken om döden kan vara det bästa för livet. Och jag tror att Kristian skulle ha hållt med mig och fattat precis vad jag menar.
Jag tänker att väldigt många i vår värld i vår tid har väldigt långt till dödenperspektivet i sina liv. Vi vill gärna göra en struts här. Ner med huvet i sanden bara. Inte tänka på den eländiga döden. I princip inte låtsas om att den finns. Det är ju knäppt för är det nåt vi vet så är det ju att den kommer att komma för oss alla. Jag har också lite svårt att förstå att vissa kan tycka att ett liv är så långt. För mig är även ett långt liv tämligen kort. Och då blir varje dag väldigt värdefull.
Hur ofta tänker du på döden? Hur påverkar det ditt liv?
/Jenny
PS. Lyssna på Kristians sommarprat.
Åh, precis vad jag själv tänker på! Vi måste tänka på döden. Jag lider själv av dödsångest, men försöker bli “vän” med döden. För det i kontrasterna, motsatserna, som det vackra och närvarande finns. Ljus och mörker, sol och regn, liv och död. Livet är viktigt och värdefullt just för att det finns död. Tack för bra inlägg!
Tack för din kommentar. Den betyder mycket. Det satt lite långt inne det här inlägget. Vill inte bli för högtravande och tänker ibland att jag är konstig i mina tankar om döden. Därför betyder en sån här kommentar extra mycket. Du har så rätt. Kontraster är bra för livet. /Jenny
Tänker som du Jenny. I mitt jobb lever man hela tiden mellan den hårfina gränsen mellan ett liv som går vidare och en sekunds verk så är allt liv borta. Inte sitt eget liv alla gånger (fast det kan vara risker med det också) men man kan bli väldigt medveten om ett livs skörhet och värde. Varje dag vecka år stund tillsammans med någon man vill träffa igen är en gåva. Att få längta och sedan verkligen FÅ träffas , jämfört med aldrig mer. Ett av mina barn sa nånting klokt häromdagen. -“Att få möta döden tidigt i livet gör att man förstår och förbereder sig bättre för livet.” Barnet pratade om när ens djur dör och tyckte att alla barn borde få älska ett djur och också få leva genom förlusten av det. En stor analys av ett barn, jag tycker också precis så. Just av de skäl du pratar om.
Det var sannerligen en stor analys av ett barn. Och väldigt klok sådan. En familj nära till oss förlorade sin hund förra veckan. Jag tänkte – nej, hur ska våra barn klara av när våran älskade hund försvinner. Men det du skriver att ditt barn så är så sant. Alla barn borde få älska ett djur. Och genomleva förlusten av det. Det är en gåva att få den lärdomen. Tack fina Gittan för din kommentar. Känns som våra livsvägar korsas igen. Det är häftigt!