Det klokaste råd jag fått när det gäller att våga livsförändring är: Ibland måste man våga ta ett steg för att sedan kunna ta nästa. Tack C.
Det här rådet innebär alltså att man faktiskt ibland behöver ta ett steg, fatta ett beslut, utan att veta vad steg nummer två (,tre och fyra) är. Jag har också såhär i efterhand, eller mitt i eller var jag nu är, insett en sak till. Det kan vara klokt att ta det här första steget mot nån slags lugnare tillvaro. Chansen är då större att du lyckas lyssna på signalerna om vad steg två ska bli. När det finns tid för tankar, utrymme för att reflektera över olika kommande scenarion, space att bara följa nån slags flow.
Det här innebär alltså att man tar ett steg vars enda syfte är att hitta steg två. Inte som nån del av en smart strategisk plan inom karriären eller nån superseriös pluggsatsning. Jag fick också just det här rådet från C – ta tid för att göra ingenting så kommer steg två att komma. Otroligt läskigt, men också en otroligt mäktig känsla. Att ge sig själv det. Att lita på att steg två kommer att komma.
Det är galet ovant och superläskigt att ta ett steg utan att veta nästa. Vi är så vana att ha kontroll och att kunna se en hel kedja av händelser. Jag vill ändå starkt rekommendera att utgå från tanken att om något i ens nuläge skaver så ska man försöka ta ett steg ifrån det. Kanske utan att vara säker på vad det leder till. Att få känsla för det nya kan man ju göra på olika sätt genom att känna det i kroppen.
Vad säger du om det här rådet jag fick?
/Jenny
[…] Tanketid för mig just nu sker inte särskilt strukturerat. Men kanske är jag på väg mot ett håll där jag ”schemalägger” för tanketid. Jag har ju ett tjänstledigt år(anm när frågan ställdes 2017) där jag har studerat och nu ägnar mig mer och mer åt mitt och Malins företag. Det här året i sig har alltså inneburit att jag släppt in mer tanketid typ automatiskt och det är med anledning av det som jag har kommit till insikt om hur viktigt det faktiskt är. Och hur lite de flesta människor faktiskt har av den varan. Viktigt för att jag märker att när tankar får plats så utvecklas jag och fattar massa viktiga beslut som för mig i en bra riktning. Jag blir mer närvarande i min vardag, i mitt liv. Jag liksom äger livet mer, eller hur jag ska säga. (Jag tog ju det här året som ett steg för att bara skaffa mig tid för att tänka på steg två, det har jag skrivit om här: http://www.trettiosjugrader.se/blogg/ett-steg/) […]