Nu var det ett tag sen jag skrev. Så blir det ibland här hos Trettiosju grader. Livet kommer emellan och så ska det vara. Här kommer i alla fall lite nya ord från mig. Jag läser just nu boken “Rik på riktigt”. En stycke i boken sätter ord på något som jag själv reflekterar mycket kring just nu. Det är den upplevda tidsbristen.
Utdrag ur boken av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson: “Många människor tycker inte att tiden räcker till. Det beror knappast på att vi har mindre tid än tidigare generationer, utan snarare på att vi försöker pressa in fler saker i veckans 168 timmar – våra ambitioner att hinna med saker på dessa timmar har ökat. Fenomenet bör därför kallas ‘upplevd tidsbrist’ och inte tidsbrist.”
Warberg och Larsson fortsätter: “Om vardagen rusar fram i 140km/h, behövs all koncentration på vägen och trafiken. Den övriga omgivningen blir suddig och svår att relatera till. Hur klarar vi av att förhålla oss till oss själva, dem som står oss nära och andra människor då allt utom vägens markeringar är suddigt? Hur stor makt över vårt vardagsliv har vi då våra ambitioner förvandlar oss till en kula i vardagens flipperspel? Hur lätt är det att känna frid i 140?”
Jag kan så tydligt känna skillnad här i mitt numera friare liv jämfört med förut. Jag kan nu verkligen förstå att jag tidigare inte hade utrymme att förhålla mig till mig själv och mina nära på ett för mig bra sätt. Jag kommer till insikter att det tar tid att göra just detta, förhålla sig till sig själv och andra. Och framför allt, jag kan känna friden. Friden är världens bästa känsla.
De dagar jag känner mig stressad börjar jag alltmer tänka att det är en upplevd tidsbrist. Det är inte tidsbrist. Och jag tycker att det gör allt så mycket lättare nu när jag fattar att den är en konstruktion, tidsbristen. Jag kan för det mesta påverka och styra över hur jag använder min tid. Jag kan i stor utsträckning påverka hur jag reagerar i en tidspressad situation. Jag kan allt mer se till att inte hamna i den upplevda tidsnöden. Och jag älskar’t!
Lider du av upplevd tidsbrist?
/Jenny
Så sant. Alla har vi lika mycket tid så länge vi lever. Visst försöker många pressa in mer och mer aktiviteter/måsten osv under de timmar vi har till förfogande. Att “bara vara” hinns sällan med.
Själv försöker jag/vi få in mycket bara-vara-tid gärna mycket tid utomhus och gärna lite aktiviteter men inte nåt späckat schema alls.
Tack för din kloka kommentar.