Den som vilar tar ansvar

Veckans tips blir ett Vinterprat med Tomas Sjödin från 2013. Tack A för att du bad mig lyssna på det för ett par år sen. Citat hamnade på postitlappar på jobbets anslagstavla framför mig.

Tomas är pastor. Jag är inte troende. Det spelar mig ingen roll alls. Hans budskap är grundläggande och de träffar mig hårt. Jag grinar alltid när jag lyssnar på Tomas (det finns flera sommar- och vinterprat). Som av ett sammanträffande nämns också en trettiosjugradig pool i detta Vinterprat.

Några av budskapen jag tar med mig rör vilan:

• Vilan är kärlekens gömställe. Det är dock lätt att förväxla sinande ork med falnande kärlek.
• Tystnad kan vara vilsam, tigandet är det aldrig. Att möblera sitt livsrum med kärlek är så enkelt som att prata med varandra. Där saker är sagda stillar ofta luften.
• Man måste ibland sluta försöka för att nåt nytt ska komma. Försök lite mindre. Upplev lite mer.
• Många av oss behöver återvinna den regelbundna vilan.
• När vi inte vilar rör vi upp luften runt de människor vi älskar allra mest. På de sättet hotar bristen på vila våra relationer. Att vila är alltså är en gåva till de vi älskar allra mest. Man gör något för kärleken när man inget gör. Det är viktigt att hålla i minnet när trycket ökar. Den som vilar tar ansvar. Den som vilar älskar.
• Vila är inte något man är värd eller förtjänar. Den är en plikt. Så nödvändig att man gör klokt i att hemfalla åt den regelbundet och helhjärtat. Om det räddar ens liv kanske man kan stå ut.
• Det kan vara klokt att vila vid en annan deadline än “när man är färdig”, lite till. Utan att märka har man dragits in i en livsstil som är omöjlig att upprätthålla i det långa loppet. Medan det pågår lever våra drömmar och vår längtan. Detta är en tanke att vila i. Vila mitt i det pågående. För färdigt blir det aldrig.
• Pengar hinner man räkna i farten, men inte soluppgång, fågelsång och händer inflätade i varandra. Det kräver tid och närvaro.